Berättelser från verkligheten

Bingo för en nybliven släktforskare!
Det hela började med att jag köpt en gammal Volvo Pv 444 från 1956. Ett alldeles utmärkt fordon tyckte jag. Väl ägnad för en semesterresa till Värmland. Det tyckte inte min hustru som fördrog någon av de modernare bilar vi förfogade över.
Hon var dessutom upptagen av arbete så jag beslöt att åka ensam till Värmland. Men först körde jag till Ljungsbro för där finns Cloetta och jag är väldigt förtjust i MumsMums och sådana tillverkar man och säljer i Ljungsbro. Jag vill minnas att jag köpte en hel kartong.
Jag hann ända till Degerfors innan det var dags att stanna till inför natten. Jag sökte upp ett billigt härbärge men ville gärna gå en runda i samhället. Det här hände innan mobiltelefonerna var allmän egendom och därför fanns det fortfarande telefonkiosker där man för en ringa peng kunde just ringa.
Konstigt nog fanns telefonkatalogen kvar i det lilla utrymmet. Jag visste att jag haft en släkting i Degerfors som jag hade besökt för många år sedan och jag bläddrade nyfiket i katalogen och hittade Mimi Björkman som jag kom ihåg att hon hette. Ringde upp och fick snabbt svar och presenterade mig. ”Evas pöjk”? Jovisst det stämde och jag blev omedelbart inviterad att besöka henne. På min fråga var hon bodde, svarade hon att hon bodde kvar på samma ställe där jag besökt henne för fyrtio år sedan!

Vilken fantastisk kväll jag fick hos henne. Fastän hon var faster till min mamma var de jämngamla och hon hade mycket att berätta om gamla tider och släktingar i Värmland.

Bland annat om mekanikus Björkman som tydligen varit ett tekniskt snille.
Mimmi berättade att han vid en resa till Karlstad sett en symaskin och en sådan skulle ju självfallet hustrun ha!
Men köpa en? ”Bah, sådant kan man tillverka själv”. Sagt och gjort Anders Gustaf Björkman åkte hem till sin smedja i Forshaga och tillverkade en symaskin. Allt utom nålen påstås det.
”Den står nu på Forshaga hembygdsmuseum” sade Mimmi.

Mitt utflyktsmåls nästa dag var självfallet Hembygdsmuseet i Forshaga. Besviken kunde jag konstatera att säsongen var slut och museet var stängt. Jag observerade dock att det rörde sig i ett av de många husen och knackade försiktigt på fönstret vilket innebar att jag höll på att skrämma livet av de två damerna som jobbade där inne.

Tydligen såg jag inte allt för skräckinjagande ut för jag blev insläppt och bad att få titta på symaskinen. Visst fick jag det och det var med en viss andakt jag fick se det tekniska mästerverk som producerats av min morfars farfar, Anders Gustaf var född 1836 i Tösse.
Jag hade svårt att slita mig från symaskinen ända tills de vänliga damerna påpekade att det fanns en bild på smeden Björkman och hans stora familj. Mycket riktigt, på väggen hängde det en bild som jag tidigare sett och faktiskt själv hade i mina gömmor. Med en enda skillnad, på bilden på väggen fanns alla namnen på de tre sönerna och de tre döttrarna med sina respektive. Det kunde väl inte bli mer julafton för en nybliven släktforskare?! Jo, det kunde det för de vänliga damerna berättade att huset finns kvar och de hade vänligheten att ringa upp ägaren och jag blev inviterad att besöka det hus som min morfars farfar bott i för många, många år sedan.

Anders Gustaf Björkman med hela sin familj framför huset i Forshaga.
Nedanstående text hittade jag som ett tidningsurklipp i ett av min morfars fotoalbum:
Son till soldaten Stål på Kasenberg på hemmanet Lund Gossesmeddräng vid Lisefors 1852-1855.
Som ung pojke vandrade han till Borgvik där han tog tjänst som smeddräng 1855-1857.
När koleran började härja i Borgvik flyttade han hem igen till mor där han blev ett halvår.
Han vandrade sedan till Blixbol i Gillberga där han fick arbete hos spiksmeden Anders Stake, som var en mycket driftig man på sin tid. Han hade kontrakt med brukspatronen om tre hamrar årligen till vilka han behövde drängar årligen. Stake hade stor familj, tre söner och nio döttrar.
Eftersom maten ingick i drängarnas lön var det många runt bordet. Anders Gustaf blev snart förtjust i en av döttrarna, Maja Kajsa. Anders Stake lade märke till den spirande förälskelsen och lovade bort sin Maja Kajsa om Anders Gustaf stannade kvar ytterligare ett år i sin tjänst. Efter en tid gifte de sig och fick första sonen Albert.
När verksamheten vid Blixbol lades ner 1865 gick Gustaf till Forshaga där han fick anställning som klensmed med en lön av två riksdaler om dagen. Han tog då familjen med sig till Forshaga och bosatte sig i en bostad som låg inne på fabriksområdet. Smeden och mjölnaren hade här var sin bostad i huset. Så småningom köpte Anders Gustaf en egen smedja i Skifstad där han byggde såväl smedja som boningshus.
Anders Gustaf var en mångkunnig man och tillverkade bl.a. bakladdningsgevär av första kvalitet som användes långt in på 1900-talet.
Anders Gustaf slutade sitt arbete klockan 20 00 på kvällarna men då blev det mera arbete i den egna smedjan i skenet av en rovoljelampa. Han byggde en ångbåt till vilken han själv gjorde ångmaskinen och han tillverkade en järnhyvel med vilken han hyvlade slidskåpet och locket. Båten döpte han till Gustaf och med denna båt gjordes turer till Karlstad. 40 passagerare kunde båten ta och senare byggde han en båt som kunde ta 60 passagerare.

Björkman tillverkade även symaskiner, velocipeder och fotogenmotorer. Han hade nu en stor motor som drog allt i verkstaden från blästern till svarven. Han tillverkade också en kashyvel på vilken han gjorde takspån åt lantbrukarna i Skived och närliggande trakter.
Citat ur odaterad tidningartikel författad av Skräddaremästare Bror Schröder under titeln ”Forshagaminnen”. Tidning okänd. Förmodligen dagstidning från 1960-talet.

Bertil Olofsson 2020-07-05

Tack Bertil för ditt bidrag. /Åsa och Linda